Hur i helvete har varken jag eller mina syskon ätstörningar?!?!

Varje dag som går förundras jag lite mer över att ingen av oss syskon har drabbats av någon allvarlig ätstörning. Små störningar har vi väl alla, men inget allvarligare än så. De senaste dagarna har varit full med små pikar om min vikt och utseende. Systers hemkomst gjorde ju inte det hela bättre precis. Syster har nämligen gått ner 12 kg och blivit riktigt smal, som hon har kämpat förtjänar hon det verkligen. Viktnedgången har satt en enorm press på mig. Det känns som om inget jag gör framöver kommer att duga om jag inte lyckas med samma bedrift som systern. Det senaste beviset fick jag imorse. När jag kom hem i slutet av juni fick jag ett par byxor av mamma som var för stora för henne. De är snäppet för små för mig, men inte helt omöjliga att komma in i om jag går ner lite i vikt, något jag försöker göra. Mamma tittade stolt på mig och sa att jag kunde behålla byxorna för snart skulle jag komma i dem. I morse frågade hon mig var byxorna var någonstans och jag svarade i min garderob. När hon undrade vad dom gjorde där påminde jag henne om att hon sagt att jag kunde behålla dem tills jag kom i dem. Hon tittade på mig och skrattade till och förklarade att hon nog inte trodde att jag skulle göra det.
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för henne hur mycket hon sårar mig när hon säger sådana saker. Det är ju uppenbart att hon inte förstår vad hon säger, eller? För hon kan väl ändå inte vilja sitt barn så illa.

Särambo eller Samärbo?

Eftersom min kära syster inte riktigt vill förstå sig på skillnaden mellan att vara särambo eller samärbo tänka jag nu reda ut det. Anledningen till att jag gör det här är för att även om hon inte är så bra på att lyssna, har hon alltid varit en hejare på att läsa.
Särambo och samärbo är du när du varken är sambo eller särbo, utan någonstans mitt emellan. Låt oss ta ett exempel: Kalle och Stina är tillsammans. Kalle bor i Uppsala och Stina i Norrtälje. På veckorna jobbar de och bor i varsin lägenhet. Varannan helg bor de i Stinas lägenhet och varannan i Kalles. Stina och Kalle är varken sambos eller särbos, men är de särambos eller samärbos? Låt oss återkomma till detta.

Särambo är du om du är särbo i första hand och sambo i andra hand. Det vill säga om du och din partner egentligen är särbos, men bara råkar bo ihop varje helg. Ni befinner er egentligen inte i den fas i er relation där sambo delen borde vara medberäknad. Ärligt talat vet ni inte om ni någonsin kommer att vilja bli sambos. Särbo först, sambo av en tillfällighet ni är alltså särambos.

Samärbo är du om du är sambo i första hand och särbo i andra hand. Kalle och Stina kanske vill bo ihop, men deras arbetstider gör det omöjligt för dem båda att pendla. Så länge de har de jobb de har måste de alltså bo i varsina städer och varsina lägenheter, men en dag så ska de minsann dela hem på riktigt. Sambo först, särbo av en tillfällighet blir samärbo.

Om vi nu går tillbaka och tittar på vårat exempel med Kalle och Stina så förstår ni kanske att de enda som kan svara på frågan om de är samärbo eller särambos är Kalle och Stina själva.
Varför är det då så viktigt att kunna hålla isär begreppen? Jo skillnaden mellan de två visar klart och tydligt vart erat förhållande är på väg. Ett särambo förhållande kan både vara underhållande och givande, men det kommer aldrig bli något mer. Samärbo-förhållandet däremot....
Att säga fel till farmor eller svärförlädrar kan få förödande konsekvenser. Antingen signalerar ni ut att "vi får se hur länge det här håller" genom att kalla er särambos, eller så säger ni att ni är samärbos och ger släkt och vänner ideer om sommarbröllop. Oavsett vad som är rätt eller fel kan det bli riktigt jobbigt i framtiden....

Manlig stolthet och fördom

Blivit rånad behöver pengar till bussen.

Denna lapp mötte min mor på handfatet i lördags morse. Lillebror var på fest i fredags och på vägen hem blev han påhoppad av ett gäng 16-åriga killar som var på jakt efter coolpoäng. I fredags plockade de coolpoäng genom att hoppa på folk, nita dom, tvinga ner dem på marken och stjäla deras pengar och mobiler. Det de egentligen stal är så mycket större än de trehundra spänn brorsan hade i plånboken. Det de egentligen stal var brorsans självförtroende och alla framtida nattsömn för mor min. Bror har gått hela helgen och sagt att han egentligen kunnat ta dem, skrämma bort dem, klarat dem. De var fega jävla kräk som inget skulle ha gjort. De var små fega jävla kräk som skulle sprungit om han kämpat emot. "Hade de börjat misshandla mig hade jag kämpat emot".
En sak har han rätt i, de är fega jävla kräk. Det är just därför han har så fel. Just därför att de är fega jävla kräk skulle de inte ha sprungit om han kämpat emot. Just därför går de på honom åtta personer. Just för att de är fega jävla kräk går de på honom åtta personer för att de ska vara säkra på att ta honom. Just för att de är fega jävla kräk hade de säkerligen kniv. Fega jävla kräk med kniv ska man inte försöka skrämma. Fega jävla kräk med kniv springer inte. Fega jävla kräk med kniv använder kniven.
Just detta måste jag få min bror att förstå. Men för tillfället vill han inte det. Han vill bara för ett tag tänka att han hade nog kunnat skrämma bort dem. De hade inte dragit någon kniv, för de hade ingen. De var ju bara 16, 16-åringar har inte kniv. För stundent måste brorsan tro det, det handlar om manlig stolthet.

112 med Bullriga Bosna

I måndags började slitet.... och släpandet... Har varit tvungen att gå upp halv fem varje morgon för att hinna med det första tåget till Linkan. Alla som känner mig vet att jag inte riktigt är någon morgonmänniska. Det läskiga är att efter de två första dagarna är det inte lika jobbigt längre. Risken finns att jag efter den här sommaren kommer bli en sån där läskig människa som vaknar klockan sex på morgonen oavsett om jag behöver det eller inte.

Eftersom jag ska jobba i helgen så är jag ledig torsdag-fredag den här veckan. Något som visat sig vara riktigt bra. Inte enbart på grund av att jag slipper undvika på Lillprinsen på jobbet två mindre dagar denna vecka, utan även på grund av att jag kunde gå ut med min Bullriga Bosna igår. Vi gick till Harrys på deras 112 kväll. Det var rätt mycket folk ute, gammalt folk. Med gammalt folk menar jag både gamla personer och gamla bekanta (med gamla bekanta menar jag personer vars mun jag haft min tunga i vid ett eller flera tillfällen). Allt som allt var det en riktigt rolig kväll. Blev uppdaterad vad mina gamla strul har för sig (en av dem pluggar numera i Mexico) och fick umgås med min älskade Bosna. Idag är huvudet lite tyngre än vanligt, men ska ut och ta en lång promenad och se om jag kan gå bort bakfyllan. Imorgon är det tillbaka till Ponnyslakteriet igen... tillbaka till att inte se Lillprinsen.

Hemma igen

Nu är jag äntligen hemma i Norrpan igen. Tågresan hit var som vanligt mycket intressant. Vet faktiskt inte hur jag lyckas varje gång, SJ måste helt enkelt tycka väldigt illa om mig. Den här gången var faktiskt tåget i tid, något som aldrig hänt förrut, däremot fanns inte min plats. Jag skulle sitta i vagn 15 på plats 3. När jag klev in i vagn 15 upptäckte jag till min förvåning att den första platsen i vagnen var nr 5. Något förvånad fick jag sätta mig på den onumrerade stolen på andra sidan gången. När konduktören kom och kollade biljetten frågade jag honom var jag skulle sitta någonstas eftersom första platsen hade nr 5. Han förklarade då lite surt för mig att jag satt på rätt plats, men att numret hade ramlat bort. Vart plats 1, 2 och 4 tagit vägen kunde han dock inte svara på. Han ville inte heller svara på vad vi skulle göra om det klev på någon med de numrerna. Som tur var klev det inte på någon med de platserna. Vem vet hade kanske fått tagit dem i knät annars.

Imorgon börjar jag jobba igen. Kommer vara tvungen att gå upp klockan 5 eftersom jag börjar jobba klockan 7.15 i Linköping. Känns riktigt surt. Men vad gör ma inte för pengar. Har börjat försöka vänja mig vid att gå upp så pass tidigt, gick upp 6 i morse... Känner som om jag går i nån sorts dimma. Helt sjukt hur trött man blir av att gå upp så här tidigt. Inte konstigt att alla pensionärer måste ta en eftermiddagslur, detta är inte naturligt.

Blev förresten väckt inatt av pojken jag fikade med i onsdags. Känns som lite för tidigt för att få fyllesamtal klockan 2 på natten. Vi har faktiskt bara varit på en dejt. Han hör av sig väldigt mycket, lite för mycket. Varför kan han inte vara lite svårare... känns som att fiska val ur ett akvarium. Visst är han trevlig, go och söt, men han har visat lite för tydligt att han gillar mig. Jag gillar inte killar som spelar svårflirtade, men de som visar alltför mycket vad de tycker och tänker är inte heller så intressanta. Ja ja, det kanske lugnar sig. I vilket fall som helst så kommer jag inte träffa honom på nästan 2 månader. Han kanske hinner svalna lite innan vi ses igen.

Nä, om jag skulle ta och göra något vettigt med min sista dag i frihet....

Regn, ballonger, Kussimurran, Mel och en alldeles underbar Midsommar

I onsdags kl 19.39 kom Kussiluringen med tåget från den stora staden, sedan dess har mitt liv bestått av mat, öl, vin, en massa skratt och bara ljuvlig slapphet.
Eftersom Karlstad har ett uteställe som inte på så många sätt oliknar Kussens favvoställe Kellys, bestämde vi oss i torsdags för att värma upp inför midsommarafton. Mel och hennes karl och en arbetskamrat till karlsloken hängde med och gjorde kvällen till en av de roligaste utekvällarna på länge. Den senare delen av sällskapet valde dock, på grund av Mels skrikande mage, att gå och käka redan vid halv ett tiden. Jag och Kussiluringen, som vid den tiden på kvällen blivit omdöpt till Kussimurran, blev alltså lämnade ensamna på ett ställe fullt med rockerpojkar. Det dröjde inte många minuter förrän vi fått sällskap av en varsin engelsman. Kussimurrans engelsman var enligt hennes utsago extremt snygg (satt med ryggen mot honom så jag kan inte säga emot), min däremot pratade som Jaime Oliver. Eftersom jag redan duschat innan jag gick ut valde jag att se mig om i rummet. Fick ögonkontakt med en söt mörkhårig rockerpojke. Pojken som sedan visade sig vara en mycket trevlig och rolig värmlänning slog sig ned vid mitt bord och slog sig i slang (heter det så?) med mig och engelsmannen. Det hela slutade med att vi dumpade engelsmännen och följde med min nye värmländske vän på efterfest. Kussen var till en början lite upprörd att jag drog bort henne från hennes engelsman, men hittade snart en varm famn hos en märklig Göteborgare. Vem Göteborgaren var är det ingen som vet. (vet du maila till dorisbeda@hotmail.com) Pojken kände nämligen varken de som hade efterfesten eller någon av oss som gick på den. För min del slutade kvällen med lite hångel med värmlänning och en ständig koll på var den märklige Göteborgaren hade sina händer.

Midsommar blev på grund av torsdagens sena hemgång, väldigt lugn. Kussimurran lyckades dra med sig regnet från Stockholm så soliga Karlstad var inte så soligt denna midsommar. Jag och kusinen bestämde oss för att midsommarstång måste man ha oavsett om man kan ta sig ut för att plocka några blommar. Därför gjorde vi en Ballongmidsommarstång istället (eller ballongstång, vi är lite oense om namnet). Förutom att ballongerna med jämna mellanrum smällde och gav oss alla lättare hjärtattacker, så fungerade vår midsommarstång precis lika bra som de klassiska.
När midsommarstången var färdigklädd, fixade vi maten och strax därefter kom de övriga midsommarfirarna, Mel och Erik, Rickard och Maria. Det hela hade varit den perfekta parmiddagen om det inte hade varit för att Kusinen och jag faktiskt var kusiner. Middagen var riktigt god och minst lika trevlig.
Sedan var det dags för lekar. På grund av regnet kunde fick vi hålla oss till inomhuslekar, vilket visade sig vara minst lika roligt. Vem hade anat att klämma fast papperslappar kunde vara så hysteriskt kul?
Kvällen slutade tidigare än midsommarfirandena i medel slutade, men jag tror vi slog pensionärerna mittemot. Hur som helst var midsommarhelgen så grymt mysig! Lägger in lite bilder... se och njut!

Kussiluringarna lika som bär...

...i alla fall om jag drar in läpparna och Mills putar

Mel och jag är JÄTTEkissnödiga



Den som säger att det inte finns något skönare än sex har aldrig varit riktigt kissnödig!
( Schysst att ankan har två toaletter i ett bås)



Ballongmidsommarstång a la Banjo

Orgie eller lekar, who knows?

Mera lekar

Så utmattande

PUSS på er och tack för en grym helg

Har förresten dejt med värmlänningen på onsdag... vi får väl se vad som händer...

P - A - R - T - Y... Because I have to!!

Inflyttningsfesten i lördags var faktiskt riktigt lyckad. Efter våra två mordförsök på hitflugna stockholmare* flöt kvällen på bra. Vi låg i trädgården hela kvällen, drack bål och öl, käkade vattenmelon och snackade bajs. Sedan blev det Blue Moon Bar och fuldansa med fulla människor. En sjukt lyckad kväll helt enkelt!

Rudde med vänner

Sambosarna två gröna och en vit

Puss på dig min Smokes

Johanna med Boråsvänner

Mys i gräset







* Peter knuffade vi nerför en backe på skateboard. Killen klarade sig med det köttigaste sår jag sett på länge och en bula stor som Yxbacken.
Smokes satte i halsen så illa att vi nästan var tvungna att ringa 112. Som tur var räckte det med ett par ryggdunkar så klarade hon sig. Vi har nu alla bestämt oss för att lära oss heimlichmanövern.